Bakgrund
"Jag började som stå-upp-komiker när jag var 18 år. Innan dess hade jag uppträtt som en karaktär med storhetsvansinne. Skrev massa skämt, sjöng fult och dansade vulgärt och komiskt till disco-låtar.
Stå-uppen blev en renodling. Musiken och dansen föll bort och kvar var skämten. Eller det jag ville säga.
När jag var 13 år satte jag upp flera sketcher ur tv-serien Nile City. Jag fick spela alla roliga roller (godistrollet, servitören på kuknästornet och farbror barbro). Efteråt så ville klasskamraterna och klasskamraternas föräldrar höra sketcherna om och om igen. ”säg hjalp det brinner?”. Det var underbart att få vara rolig, men sen märkte jag att folk tröttnade. Man kan inte dra samma skämt, HUR många gånger som helst. Tyvärr så var jag inte lika rolig som nile city, tänkte jag. Jag kommer aldrig kunna hitta på EGNA roliga skämt.
Så känner jag fortfarande. Anledningen till att jag började med stand-up var att jag hade något att säga, något jobbigt som blev lättare om man gjorde humor av det.
Därför kom jag ut som flata den 28 januari 2005 i konsthallen på Frölunda Kulturhus. Sedan följde gig på Stockholm Pride, Stockholm Ladyfest, intervjuer i tidningar och i radio. Första radiointervjun gjorde jag i P3 Homo. Fick ett nyckelband, resa till stockholm och kände mig hur cool som helst.
Några månader senare ringde P3 upp och frågade om jag ville söka jobbet som en av två programledare på P3 Homo.
Sedan dess har jag jobbat som programledare i radio, tv och stå-uppat på stora och små scener, från Malmö i syd, till Luleå i norr. Det har varit stand-up på feministiska festivaler, familjevänliga café-kvällar, hbt-festivaler, öl-barer, konferenser och seminariedagar.
Eftersom jag gillar att programleda så jobbar jag också gärna som konferencier och moderator. Det är som på tv eller radio, fast live. Där har det varit allt från filmfestivaler till politiska debatter."
Moa
